Freakingfool

haha vi fick en uppgift på svenskan att skriva om ett starkt minne,,
typ en kort novell,,, här e då det jag skrivit, om Pontus i 4an som
blev tvingad att äta grönsaker och hur han reagerade.

Jag vill inte!

Pojken tittade ut genom matsalsfönstret mot de andra barnen som lekte på skolgården.

Det var lunchrast. Alla var ute och lekte, alla utom Pontus. Han var tvungen att sitta kvar vid bordet tills han ätit upp sina grönsaker.

 Fröken hade fått ett samtal från hans föräldrar där de bad henne att få Pontus att äta grönsaker. Han hade blivit alldeles till sig när han kommit hem samma dag och blivit serverad sallad till middag. Vart var pannkakorna? Eller pizzan? Pontus fick då veta att det från och med nu var slut med sådan mat. Han förstod ingenting och frågade pappa när pizzan skulle vara klar. Pappa hade bara skakat på huvudet och sagt att det inte skulle bli pizza till middag längre, då brast det för Pontus. Ilskan bubblade upp inom honom liksom tårarna och han blev arg. Han skrek "JAG VILL INTE!" och sprang upp på sitt rum och låste in sig. Mamma hade försökt komma upp för att prata med honom, men han hade inte lyssnat.

De visste ju att Pontus var lite annorlunda än andra barn. Han hade blivit diagnostiserad med ADHD och sen hade han ganska kort stubin, en kombination som gjorde honom lite farlig bland andra barn. Hon hade inte haft hjärta att berätta för honom hur det låg till, och på det så var han ganska nära att vara farligt överviktig. Hur skulle man förklara det för en 9årig pojke? Hon hade gett upp och gått ner för att äta.

Pontus hade hört att hans mamma gått ner igen, han leta upp en påse godis som han snabbt hade tryckt i sig. Den kvällen hade han somnat hungrig.

Han blev försenad till skolan som vanligt, och fröken sa att hon under lunchen ville att han skulle sitta vid hennes bord. Pontus tyckte att det var ett konstigt straff för en försening men ifrågasatte henne inte. Dagen sniglade sig fram men tillslut blev det lunch, Pontus var utsvulten efter att bara fått i sig lite godis kvällen innan. Han var först in till maten och slevade upp ett flertal slevar kalops på tallriken. När han nästan hade ätit klart kom fröken fram med en tallrik fylld med nått grönt, rött och orange. Hon berättade att han var tvungen att äta upp den färgglada maten om han ville gå ut på rast. Pontus kände hur ilskan och tårarna bubblade upp inom honom så han ställde sig upp och skrek "JAG VILL INTE!". De andra barnen blev lite smått rädda och skyndade sig med att äta upp för att så snabbt som möjligt komma ut på rast.

Nu satt han där ensam, övergiven av alla. Det ända han hade som sällskap var en tallrik med "kanin" föda, Han tänkte att om han bara hade försökt att smaka hade även han varit ute och lekt med de andra barnen. Han drog en djup suck och tittade ut genom fönstret.